Detta är en krönika. Texten uttrycker skribentens personliga reflektioner.
En krönika = en personlig text där någon delar sina tankar om ett ämne.
Att lunchen är en viktig del av arbetsdagen håller många nog med om. När det är lunch och man blir hungrig, så ser många fram emot att få sätta sig ner en stund och fylla på med energi inför resten av dagen.
Men vad har man i sina lunchlådor och hur tänker man kring sin lunch?
Jag har bestämt mig för att ta reda på mer genom att ta en närmare titt ner i kollegornas lunchlådor.
Mikron plingar till
Klockan närmar sig 12. I köket står jag tillsammans med mina kollegor Rainer och Fredrik och förbereder dagens lunch. Vi befinner oss på Samhalls kontor i Mariestad.
Rainer och jag är arbetskamrater sedan en lång tid tillbaka medan Fredrik är vårt senaste tillskott på arbetsplatsen.
Mikron plingar till och doften av pyttipanna sprider sig när Fredrik lyfter på locket till sin lunchlåda.
Vi ser alla fram emot lunch vid den här tiden på dagen. Magen kurrar och man börjar bli hungrig.
Fredrik tar en tugga pyttipanna för att kontrollera att maten är tillräckligt varm.
– Perfekt, säger han och gör tummen upp.
– Jag lagar maten till min lunchlåda själv varje dag, fortsätter han. Men det måste vara enkelt. Pyttipanna är toppen.
Gryta för många matlådor
För Rainers del är det ärtsoppa på burk som gäller.
– Oftast lagar jag maten själv men idag fick det bli soppa för enkelhetens skull, säger han och rör om några varv i soppkastrullen.
Till skillnad från oss andra brukar Rainer göra storkok då och då. Då lagar han gärna en kycklinggryta som han sedan fryser in i portioner.
– En sådan gryta kan räcka till många matlådor, konstaterar han.
Själv har jag plockat fram en burk makrill, lite keso, kikärtor och en påse salladsmix för att göra i ordning en av mina standardluncher. Det blir en enkel och bra måltid som inte behöver värmas. Bara att lägga upp på en tallrik så är det klart.
När maten är varm går Rainer och Fredrik och sätter sig vid sina arbetsbord för att börja äta.
Jag går in i konferensrummet med min tallrik där Per och Anki redan sitter vid det stora bordet och äter. De hälsar glatt när jag slår mig ner.
Enkelhet är viktigt
Vi äter på lite olika platser under lunchen. Vissa gör som Rainer och Fredrik och sitter vid sina arbetsbord, andra gör som jag, Per och Anki och äter i konferensrummet.
Snart får vi även sällskap av Mikael. Det doftar gott från hans pasta bolognese.
– Det är en färdigrätt från Ica, berättar han och tillägger att han tycker det är smidigt med färdigrätter, men att han oftast lagar maten själv.
Ankis lunch är plättar men utan sylt eller andra tillbehör.
– Det är inte så noga, skrattar hon. Huvudsaken är att det är enkelt.
– Jag kan inte laga mat, säger Per och tar en tugga av sin Billys panpizza samtidigt som han häller upp ett glas färdigblandad saft.
– Varsågoda att ta om ni vill, säger han till oss andra med en nick mot saftflaskan.
Per ser fram emot fredag då han och andra kollegor går till pizzerian och äter pizza eller kebab. Ofta blir det ett helt gäng som går dit tillsammans för att unna sig något extra gott.
Tomt under Ramadan
Vi som samlats här kring bordet idag tillhör alla veteranerna på företaget och har utvecklat en fin gemenskap under alla år vi jobbat tillsammans.
Vi pratar, skrattar och skojar med varandra medan vi äter vår lunch.
Förutom oss är det ganska tomt runt bordet. Några av kollegorna är ute på städuppdrag och äter lunch senare.
Dessutom befinner vi oss mitt under Ramadan, den muslimska fastemånaden, vilket innebär att vissa kollegor inte äter något alls vid den här tiden.
Jag har tidigare frågat några av dem som fastar om det är svårt att stå emot suget efter mat när vi andra äter. Men de säger att det går bra. De får ändå äta under en viss tid på dygnet.
Jag tittar på klockan och ser att lunchen snart är slut. Jag äter upp det sista på min tallrik och reser mig från bordet.
När jag funderar över dagens samtal konstaterar jag att även om innehållet i våra matlådor kan variera mycket så verkar vi alla vara överens om att det viktigaste är enkelheten när det kommer till lunch.
Jag tänker också att lunchen handlar om så mycket mer än bara själva maten vi äter. Samtalet kring matbordet och gemenskapen med kollegorna är en minst lika viktig del som ger både energi och arbetsglädje.
Detta är en krönika. Texten uttrycker skribentens personliga reflektioner.
Krönikören
Namn: Lenita
Ålder: 46
Jobbar: Mariestad
Yrkestitel: Lokalvårdare med inriktning butiksstäd