Hoppa till innehåll

Träffa chauffören

KARRIÄR. Susanne Jonsson i Visby kör lokalvårdsmaterial och stryker tandläkarkläder. Framför allt arbetar hon för dövas rättigheter.

¨Sanna sitter i vid ratten i sin arbetsbil. Hon har glasögon och mörkt hår uppsatt i hästsvans.

Synen på döva

Det saknas kunskap. Vi finns ju också.

Susanne Jonsson tittar in i webbkameran. Teckenspråkstolken översätter. Vi pratar om hur döva och hörselskadade har det på arbetsmarknaden.

– Synen på döva … som att vi är dumma i huvudet. Det finns fördomar här på Samhall också.

Sanna sitter vid ett bord och användningstestar Portalen. Teckenspråkstolken är i mobilen.

”Det börjar hända lite nu”

Susanne, oftast kallad Sanna, är chaufför på Samhall i Visby. Hon engagerar sig för dövas rättigheter i samhället. Hon sitter i styrelsen för Gotlands dövas förening och har många idéer om hur arbetsmarknaden kan bli bättre för alla med dövhet eller hörselnedsättning.

– Det är bra att det börjar hända lite, som nu på Portalen, där det finns information på teckenspråk. Men det behövs mer.

Symbolen för teckenspråk: Två ljusa tolkande händer mot mörk bakgrund.

Bild: Symbolen för teckenspråk

Skärmdump som visar teckenspråkstolkad film på Portalen.

Bild: Teckenspråkstolkad film på Portalen


Döva barn blev utan språk

Sanna är döv sedan födseln. Hon växte upp med hörande föräldrar och en hörande lillasyster.

– Min mamma hade virussjukdomen röda hund när hon väntade mig. Det är därför jag blev döv.

Läkarna sa att familjen skulle prata med Sanna för att ”lära” henne att uppfatta ljud. Föräldrarna skulle prata som vanligt, men högt, och gärna rikta talet rakt in örat. Det var den metoden man trodde på då – och den funkade såklart inte. De barn som föddes döva blev utan språk. De fick ingen chans att fullt ut förstå sin omgivning eller möjlighet att sätta ord på sina egna känslor och tankar.


De sju vita åren

– Jag blev ofta blev arg när jag var liten, eftersom jag inte kunde förstå när familjen pratade. Inom dövkulturen pratar vi om ”de sju vita åren”. Det var först vid skolstart som vi döva kom i kontakt med teckenspråk.

– När jag var 7 år började jag på en specialskola för döva och hörselskadade, säger Sanna, Manillaskolan i Stockholm. Jag fick bo hos en fosterfamilj under veckorna och fick flyga hem på helgerna.

Efter grundskolan i Stockholm väntade gymnasiet i Örebro. Sanna stannade på fastlandet i många år, men besökte Gotland när hon var ledig. År 2016 bestämde hon sig för att flytta tillbaka. Nu bor hon en kvart från Visby.


Så ser arbetsveckan ut

Sanna har varit anställd på Samhall i tre år. Tidigare arbetade hon på en fabrik och packade pannkakor, men när hon fick problem med sin tumme kunde hon inte jobba kvar.

– Nu är jag chaufför. Måndag till fredag kör jag ut städmaterial som lokalvårdarna behöver för att städa trappor. Materialet – till exempel moppar och mikrodukar – packas i backar i tvätteriet, och sedan kör jag backarna dit de ska.

Sanna jobbar klockan 8–17 och har fyra körningar per dag. Hon lämnar rent städmaterial och hämtar upp smutsigt städmaterial som ska tillbaka till tvätteriet.

Sanna står vid sin bil. Backarna med lokalvårdsmaterial är inlastade.

– På förmiddagen har jag mycket att göra, säger Sanna, men framåt klockan 11 blir det lite lugnt. Sedan är det full fart på eftermiddagen igen.

Vissa dagar arbetar Sanna inne på tvätteriet också. Då stryker hon tandläkarkläder. Och snart kommer hon att få mer arbete i tvättstugan. Ett vandrarhem vill skicka sina lakan till Samhalls tvätteri, och då blir det Sanna som får mangla. Ännu mer jobb blir det kanske nästa år, i takt med att Försvarsmakten på Gotland växer.


Samhället behöver kunskap och förståelse

– Det här är en trygg anställning, säger Sanna. Nu vill jag fokusera på att döva som är anställda på Samhall får det bättre. Döva anställda missar mycket information. Jag vill sprida kompetens.

Både samhället och Samhall behöver mer kunskap och förståelse. Det är viktigt för att döva ska få rätt insatser, stöd och hjälp.

– Jag försöker förklara hur man ska få med oss döva i gänget. Till exempel finns det teckenspråkslexikon i en app och en film som visar hur man tecknar. Här på jobbet har jag satt upp svenska teckenspråkets handalfabet.


Teckenspråket är ett eget språk

Sanna poängterar att teckenspråket är ett eget språk, med ett eget ordförråd och en egen grammatik. Det är ett språk som saknar skriftspråk. Döva som växer upp i Sverige lär sig att läsa och skriva, men det blir ett inlärt andraspråk som man aldrig har hört.

Döva vuxna som flyttar till Sverige brukar först lära sig svenskt teckenspråk och sedan lära sig svenska i skrift – därför är det extra viktigt att skriftlig information för nyanlända är på enkel svenska som är lätt att förstå.

Sannas chef har börjat lära sig teckenspråk.

– Fast än så länge använder vi mest kroppsspråket, säger Sanna, och då finns det såklart risk för missförstånd. När det är mycket information skriver vi i mobilen istället.

Plansch över svenska teckenspråkets handalfabet
Källa: Specialpedagogiska skolmyndigheten www.spsm.se

Ladda ned en affisch med svenska teckenspråkets handalfabet

Sök ord i svenskt teckenspråkslexikon

Vill du veta mer om yrkesrollen? Läs ”Vad gör en chaufför?”