Detta är en krönika. Texten uttrycker skribentens personliga reflektioner.
En krönika = en personlig text där någon delar sina tankar om ett ämne.
En morgon, strax innan jag skulle iväg till jobbet, såg jag en jobbannons som intresserade mig. Men den sista ansökningsdagen hade passerat dagen innan.
Jag hade varit på Samhall i 26 år men börjat titta efter nytt jobb och en ny utmaning. Nu grämde jag mig och undrade hur jag kunnat missa annonsen?
Sedan bestämde jag mig för att chansa. Jag mejlade kontaktpersonen och frågade om jag fortfarande kunde söka. Svaret kom snabbt: ”Absolut, du är inte sen. Skicka in.”
Språket först
Jag kom till Sverige från Bosnien i november 1994, under kriget. Jag var 23 år och hade precis gått ut gymnasiet. Jag kunde inte svenska och visste nästan ingenting om Sverige. Därför bestämde jag mig att det viktigaste var att lära mig språket. Jag läste SFI och sedan svenska som andraspråk på Komvux.
1997 fick jag mitt första jobb, på reningsverket i Arvika. Där hade jag alltid ett anteckningsblock med mig. När en kollega sa något jag inte förstod så skrev jag ner det. När jag kom hem slog jag upp orden i ett tjockt lexikon, en stor bok med svenska ords betydelser.
Det var så jag verkligen lärde mig svenska.
26 år på Samhall
Den 1 mars 2000 fick jag anställning på Samhall i Arvika. Jag visste ingenting om företaget och ingenting om städ. I dag tycker jag att det är ett av de roligaste yrkena som finns. Man blir aldrig fullärd.
På Samhall fick jag hela tiden nya utmaningar. Jag tog SRY-yrkesbevis och blev golvvårdare. Det är ett intyg på att man har utbildning och kunskaper inom professionell städning. Sen blev jag produktionssamordnare, det som kallas driftstöd idag, och fick ansvar för kunder. I nästan fem år arbetade jag på Volvo i Arvika. 2019 flyttade jag till Västerås och fortsatte på Samhall där.
Till sist blev jag internlärare, det som heter utbildare nu. Jag reste runt i Sverige och utbildade kollegor. Jag sa alltid till deltagarna: ”Jag lär mig av er också.” Det var sant. På Samhall finns väldigt många som kan mycket. Men många vågar inte visa det.
Trots att jag trivdes så började jag tänka på att hitta ett annat jobb, utanför Samhall. Men allt måste stämma, också för familjen. Och dessutom hade jag roliga arbetsuppgifter, som gjorde att jag utvecklades. Så åren gick. Men den där annonsen jag till slut såg, och tjänsten som jag trodde att jag missat, blev starten på en ny vardag.
Ett nytt jobb
Dagen efter jag fått svar på mitt mail träffade jag personen som lagt ut annonsen för en Teams-intervju och hon tyckte att att jag var intressant. Då började processen på riktigt, med fler intervjuer och jag behövde skicka in bevis på att jag uppfyllde deras krav. Och till slut fick jag jobbet!
I dag är jag yrkeslärare på utbildningsföretaget Eductus. Jag utbildar arbetssökande som vill jobba med lokalvård. Jag fick jobbet på egen hand, med min egen kunskap och erfarenhet. Och jag har inte ångrat mig.
Visst var jag var rädd att lämna Samhall efter så lång tid. För ju längre man stannar, desto svårare kan det bli att ta steget. Och jag lämnade inte Samhall för att jag vantrivdes eller hade problem med kollegor eller chefer. Det var bara dags.
Nu är jag är stolt över att jag vågade. När du vågar växer du som människa. Du får nya kollegor och nya erfarenheter. Och du blir stolt över dig själv. Den känslan kan man inte köpa.
Tack, Samhall, för 26 år. Och till dig som läser det här: Nu är det din tur att våga.
Mina råd till dig
Våga. Det är det viktigaste ordet jag vet. Det gäller både jobbet och livet.
Använd din kunskap. Du kan mer än du tror. Din erfarenhet är värd mycket.
Låt inte åren bara gå. Om du gör samma sak år efter år är det lätt att missa din egen potential.
Ta vara på möjligheterna. Samhall ger stora chanser att utvecklas. Men det är upp till dig att ta dem.
Namn: Muradif Kasapovic
Ålder: 54 år
Jobbar: Västerås
Yrke: Yrkeslärare på Eductus
Vill du också skriva för Portalen? Hör av dig med ett mejl till: portalen@samhall.se